Gott Nytt År, FS18!

Skickat idag till anhörigbloggen: Ett riktigt gott nytt år tillönskas all personal i Afghanistan och FS18! Ni gör alla ett fantastiskt arbete i humanitetens tjänst. Jag och många, många med mig är oerhört stolta på det sätt som ni utför era uppgifter och hedrar ert land. Var rädda om er. Med vänlig hälsning Annicka Engblom (M) Riksdagsledamot Ersättare i försvarsutskottet

När livet tränger sig på

Tiden går fort. Det har redan gått fem år sedan tsunamivågorna svepte in över stränderna runt Indiska oceanen och tog så många liv med sig. Jag känner fortfarande känslan av vanmakt över omfattningen, men också värme över det goda som följde i spåren av katastrofen. Människor av olika nationaliteter som samarbetade och stöttade varandra i nöden. Alla som skänkte stora summor pengar till hjälparbetet och som fortfarande gör det. Enskilda livshistorier som Susanne, som fick uppleva det otänkbara, att mista sina båda barn, men som stannande kvar och arbetade på ett barnhem i Phuket Eller Pigge Werkelin eller mamman Malin Wesén, som var på Nyhetsmorgon i TV4 imorse och som åkte ned till Thailand med tre av sina vackra, duktiga tonårsbarn och kom hem till Sverige utan dem. Vilken styrka att ställa upp i TV och berätta om detta! Jag vete tusan om jag hade klarat av det. Det är i stunder som dessa som vardagsproblem blir så futtiga. Vad spelar det för roll med opinionssiffror, några kilo extra kring midjan, brist på snö eller Anna Anka? Det är i stunder när livet tränger sig på som man ska påminna sig om att vi bara har varandra till låns i livet och ingen vet för hur länge. Idag ska jag bara krama mina barn, länge, länge, och sätta in en extrapeng på kontot till barnhemmet på Sri Lanka som jag stödjer. Gör det du också. Samanala Children's Home Bankgiro: 5344-4121

Journalist = miljöpartist?

Per Gudmundson, SVD, har idag en intressant ledare om det stora utrymme som miljöpartiet får i media och om det hänger ihop med att så många inom journalistkåren har sina politiska sympatier hos miljöpartiet. Jag har funderat i samma banor, särskilt under Köpenhamnsmötet, där Maria Wetterstrand titt som tätt dykt upp i både TV, radio och press för att ösa galla över regeringen och vad hon tycker dess otillräcklighet att få ihop ett bindande klimatavtal mellan världens länder. Wetterstrands onyanserade kritik har mer eller mindre fått stå oemotsagd i media och istället har det nästan framståtts som om att utfallet av klimatmötet hade blivit bättre om Wetterstrand hade fått råda över situationen. Var är den kritiska granskningen av miljöpartiets lösningar? Det är verkligen att förenkla bilden av mänsklighetens största utmaning. Återigen har den svenska mediadebatten visat sig introvert och en sådan livsviktig fråga som klimatöverenskommelser förvandlas till ett slags förspel inför den kommande valrörelsen. Fredrik Reinfeldt och regeringen har gjort ett hästjobb denna höst. I Europa är man imponerad över vad Sverige åstadkommit under sitt ordförandeskap, vilket är alla de punkter som man förusatt sig genomföra. En ny kommission, ny ordförande, Lissabonfördraget, Stockholmsprogrammet, Östersjöstrategin och inte minst Köpenhamnsmötet. Jag är imponerad över Fredriks kapacitet och att över huvud taget få flera av länderna som var i Köpenhamn att sitta vid samma bord var bara det en bedrift. Länder som Kina och Indien är svåra att diskutera klimat med, eftersom deras sikte är inställt på att skapa tillväxt för sina medborgare, kosta vad det kosta vill. Min julönskan av svensk media inför den stundande valrörelsen är en mer seriös granskning av oppositionspartiernas valprogram. Lägg dem bredvid varandra och ta fram räknestickan. Resultatet kommer att bli både dyrt och spretigt. Läs Per Gudmundsons ledare

Avkopplande jul

Det var faktiskt länge sedan jag kände mig så avslappnad inför en julhelg. Ingen större stress över julklappar, ingen stress över att allt inte är städat och tiptop i huset, utan istället mycket lek och pyssel, matlagning och julgodistillverkning. Jag vet inte, men något har fallit på plats i mitt liv. Det gör inte längre så mycket om allt inte stämmer till hundra procent eller om jag inte hinner färdigt med det jag planerat. Når jag bara nästan fram så är det ok. Det känns bra ändå. Batterierna behöver verkligen laddas, särskilt inför nästa år när det stundas valrörelse. Det ska bli roligt - och spännande! De reformer som Alliansregeringen genomfört behöver åtminstone en mandatperiod till för att få genomslag. Ett maktskifte med ett osäkert och svagt regeringsunderlag vore förödande för landet. Sviterna av finanskrisen kommer att ta år innan de läker ut och då är statsfinanserna extra känsliga för den kapitalfientliga överbudspolitik som oppositionspartierna hittills lyckats presentera.

GOD JUL !

En riktigt God Jul tillönskar jag er alla!

Magbaciller och Visbykorvetter

Engblom is back on track. Förra veckan var så fylld av arbete att jag knappt hann sitta ned. Denna vecka såg ungefär likadan ut, men en sur majonäs, en friflygande magbacillusk eller vad det nu var satte stopp för alla mina planer denna sista vecka i Riksdagen före juluppehållet. Fullkomligt utslagen har jag besviket fått konstatera att jag inte kunnat vara med vid överlämningen av de två första Visbykorvetterna från FMV till Försvarsmakten, något jag sett fram emot och glatt mig åt så länge. Äntligen får dock denna vad jag tycker fantastiska fartygstyp sättas i händerna på marinofficerarna, vässas i sin användning och visa att hon visserligen tog tid och kostade mer än vad det var tänkt från början - men vilken teknik. Vilken plattform! Visbyserien har redan väckt mycket uppmärksamhet runt om i världen för sin innovativitet och mångsidighet. Jag är helt övertygad om att antingen konceptet eller tekniken kommer att bli en storsäljare utomlands. Det ska för en gångs skull bli kul att säga: "Vad var det jag sa?!". Välkommen till Marinen, HMS Helsingborg och HMS Härnösand!

Ultravox Reunion Tour 2010

Såg på Facebook att en vän till mig, Kristina, hade bokat in sig på konsert med gamla ULTRAVOX och jag såg genast till att boka en biljett jag med. Herregud, vad stora de var på 80-talet. Jag minns särskilt konserten med dem 1985 på Konserthuset här i Stockholm. Jag hade lyckats på en plats nästan vid scenen och när de spelade "Vienna" hade jag lång, lång ögonkontakt med sångaren Midge Ure. Ett ögonblick jag aldrig glömmer. Det kommer att bli en riktig nostalgikväll i april nästa år. Bandet var ganska åldersstiget redan på 80-talet, men det tänkte jag inte på då. Idag är de väl gubbar, men jag har ju åldrats med dem och får väl liva upp tillställningen med att slänga upp min gördel på scen. Som tanterna gör med Tom Jones... :-)

Hornen i pannan växte ut

Under tisdagskvällen hade skatteutskottet debatt om bland annat anslagen och verksamheten till de tre myndigheter som vi i utskottet har ett särskilt ansvar för, Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten. Jag höll i debatten för moderaternas del och eftersom vi över partigränserna i stort sett är överens om anslagsnivåerna och vikten av att stävja skattefusk, så trodde jag att det skulle bli en saklig och vettig debatt. Men socialdemokraterna kunde inte avhålla sig ifrån att slå sig för bröstet och utmåla sig som det bästa partiet med de bästa lösningarna i Sverige, Europa och världen. När de dessutom sa sig vara orsaken till att Anders Borg förstärkte Tullverkets anslag med 50 Mkr brast det för mig och hornen i pannan växte ut. Se debatten på Riksdagens webb-TV Här är mitt anförande i sin helhet: Fru Talman Anslaget och verksamheten för de kommande tre åren i de tre myndigheterna som Skatteutskottet har ett extra ansvar för, Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten ska nu debatteras. Alla tre myndigheter har genomgått stora organisationsförändringar under de senaste åren, vilket förstås utsatt verksamheterna för stora påfrestningar eftersom den löpande ärendehanteringen förutsätts fungera normalt under tiden. Stora förändringar måste få ta sin tid för mtiden sätter sig förändringarna och effektivitetsvinster kan räknas hem. Jag skulle i sammanhanget vilja stryka under den förvaltningsmässiga utveckling som också har skett i dessa tre myndigheter och med det menar jag på det sätt man idag arbetar mer förebyggande i kontakterna med medborgarna och på det sätt man underlättar arbetet med att göra rätt för sig. Jag vill lyfta fram några exempel på detta, såsom Skatteverkets satsning på Skatta.se och den service man ger till företag. Tullverket har vässat sitt arbete, också via nätet, för en effektiv handel, så att företagen som handlar med länder utanför EU på ett smidigt sätt kan betala rätt moms och tullavgifter. Kronofogden har i en ambition att minska ungas skuldsättning aktivt jobbat mot gymnasieungdomar med kampanjen ”Koll på cashen”. Fru Talman I vanlig ordning har skatteutskottet under beredningen av betänkandet haft möjlighet att höra Skatteverkets GD Mats Sjöstrand, Tullverkets GD Karin Starrin och Rikskronofogde Lena Liedström Adler och tagit del av deras synpunkter på sin verksamhet. Skatteverket får under nästa år ökad ram med 15 miljoner kronor för arbetet med hushållsnära tjänster och ytterligare 33 miljoner kronor för arbetet med sänkta egenavgifter. Samtidigt minskas ramen med 46 miljoner kronor då projekten med Skatta.se och ID-korten avslutas. Skatteverkets GD Mats Sjöstrand framhöll inför utskottet ett antal problemområden som han såg framför sig den närmaste tiden. Regeringen har i budgeten lyssnat på vad Skatteverket tidigare flaggade för och kommer att överväga det som myndighetschefen nu lyfter fram. Men Mats Sjöstrand framhöll inte bara problem, utan också den fantastiska utveckling som skett vad det gäller utbyte av information med så kallade skatteparadis. Han kallade den en ”veritabel succé” och för att ytterligare citera honom: ”Vad som hänt under de senaste ett och ett halvt åren inom informationsutbytesavtalen har inte hänt under de andra 36 åren som jag hållit på inom området” Därför kan jag inte avhålla mig ifrån att i sammanhanget hissa upp ett stort frågetecken inför oppositionens agerande i förra veckan när kollegan Gustav Nilsson debatterade informationsutbytesavtal med Cajmanöarna och Brittiska Jungfruöarna. I floden av alla samarbetsavtal som nu äntligen blir av så var det just dessa två som inte föll oppositionen på läppen. Man ansåg dem inte vara tillräckliga. Men snälla någon, i ett sådant här delikat avtalsförfarande kan man inte klampa på hur som helst. Det bygger på diplomati och ömsesidiga överenskommelser och att få bättre insyn och kanske hitta undanstoppade pengar måste väl anses vara en framgång, eftersom Skatteverket beräknar att 46 miljarder göms undan utomlands varje år. Om oppositionen hade fått gehör hade det ju inte blivit några avtal alls och skatteflykten hade oförblommat fått fortsätta. Snurrigt värre. Fru Talman Vissa organisationsförändringar har varit till föremål för livliga debatter här i kammaren. Senast var det tullverksledningens förslag till framtida inriktning och organisation som fick oss Riksdagsledamöter från olika partier att hoppa högt. Regeringen lyssnade, agerade och beslöt i vårbudgeten att varaktigt förstärka Tullverkets anslagsram med 50 miljoner kronor. Socialdemokraterna lyfter i sin motion fram behovet av ett Tullverk för hela Sverige och jag är den förste att stämma in i detta. Det gäller i såväl Norrland som Skåne och Blekinge. Jag och andra med mig har haft skarpa invändningar mot de neddragningar av gränskontrollen som tullverksledningen föreslog, eftersom en drillad tullare med år av erfarenhet att söka ut det som avviker aldrig kan ersättas av en dator. Alkoholsmugglingen ett bekymmer för oss alla, främst för oss som bor i de södra delarna av landet och som har nära till länder med betydligt lägre skatter på alkohol än i Sverige och särskilt drabbar detta ungdomarna. I budgetpropositionen pekar Regeringen ut den illegala hanteringen och försäljningen av alkohol som ett prioriterat område för Tullverkets insatser. Regeringen understryker också vikten av Tullens samarbete med andra myndigheter, såsom polis och kustbevakning, vilket fungerar bra och utvecklas kontinuerligt. Som exempel på detta kan jag ta ett stort tillslag i början av september som gjordes i Karlshamn på flera adresser samtidigt av polis och tull. Man avslöjade en stor organiserad sprit- och narkotikaliga som via Tyskland fört in drogerna till unga och missbrukare i Sverige. Sammanlagt har 17 personer åtalats, men effekten av att ha fått bort både dessa brottslingar och droger från gatorna kan inte enbart värderas i pengar. Fru Talman Kronofogdemyndigheten skiljde sig från Skatteverket för två år sedan och sviterna efter denna skilsmässa har hängt med under en tid. Lagom i tiden för att myndigheten skulle stå på benen igen inträffar den globala finanskrisen och inflödet av ärenden till Kronofogden från människor som hamnat i beknip ekonomiskt ökar markant. Till följd av finanskrisen och det merarbete för Kronofogden som uppstår förstärks anslagsramarna fram till 2012 med 15 miljoner kronor. Förändringar i Skuldsaneringslagen med att fler omfattas och att fler ansökningar därför kommer in medför att anslagsramen varaktigt förstärks med 50 miljoner kronor. Rikskronofogde Lena Liedström Adlers framhöll inför skatteutskottet att anslagsökningen täcker nuvarande kostnader, men att den finansiella utvecklingen kan komma att betyda att mer resurser behövs tillföras. Regeringen följer utvecklingen behövs ytterligare förstärkningar tar förutsätter jag att de tar ställning till detta senare. Vad det gäller den galopperande utvecklingen av SMS-lånMan kan man behöva se över lagstiftningen, då till exempel de företag som beviljar mikrolån idag inte står under finansinspektionen. Vi kan också behöva se över dagens regler om kreditprövning. Och vad det gäller skuldsanering så ser kommunernas hantering runt om i landet väldigt olika ut. Fru Talman Det har här varit mycket prat om skattefusk i alla möjliga former. Det ska vi självklart motverka på alla sätt och om det vågar jag säga att vi är eniga över partigränserna, men det är ändå viktigt att understryka att betalningsmoralen i Sverige är väldigt hög. Det är viktigt att det finns ett förtroende för skattesystemet och det är faktiskt så att över 99 % av alla de skatter och avgifter som Skatteverket debiterar faktiskt betalas in. Vi kan konstatera att Skatteverket har en mycket hög effektivitet och har som sagt under ett flertal år lagt ned ett stort arbete med att bli mer serviceinriktat. Jag kan alltså konstatera att det egentligen finns en bred samsyn i frågan om att bekämpa de som ändå undanhåller sig ifrån att betala skatt. För om vi kikar på oppositionens 10-punktsprogram kan jag konstatera att många av de åtgärder som oppositionen förslår redan satts i full rullning av Alliansregeringen. Tvärt om mot vad oppositionen påstår så är Sverige är pådrivande i EU vad det gäller finansiell stabilitet, öppenhet och enhetliga spelregler. Fru Talman Regeringens förslag till anslag för Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten är väl avvägt. Utskottets majoritet ställer sig bakom förslaget och jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

Kungliga Örlogsmannasällskapet

Ikväll svors jag in i Kungliga Örlogsmannasällskapet (KÖMS) som korresponderande ledamot. Det är en stor ära att få vara ledamot av ett sådant celebert sällskap med många namnkunniga medlemmar. Kungliga Örlogsmannasällskapets första sammanträde ägde rum på Skeppsholmen i Långa Raden den 15 november 1771 av unga officerare med målsättningen att genom vidgade kunskaper och fördjupade studier öka sin yrkesskicklighet och därmed hävda flottans betydelse i den försvarspolitiska debatten. Högtidssammanträdet ägde rum i modellsalen i Marinbasens stabsbyggnad. Det musikaliska inslaget utgjordes av delar ur Marinens musikkår och det mycket tankeväckande högtidsanförandet hölls av FMV:s GD Gunnar Holmgren. Kvällen avslutades med en middag på Sjöofficersmässen och på bilden flankeras jag på min vänstra sida av Kommendör Jonas Wikström, tillika Kungens adjutant, och på min högra sida min favoritmarinjär Amiral Anders Grenstad, marininspektör.

Pressmeddelande: Samtal om bilindustrin och arbetsmarknaden

På måndag den 16 november kl:1100 kommer riksdagsledamot Annicka Engblom (M) och moderaternas gruppledare i Karlshamn, Marco Paulsson (M) under förmiddagen att träffa ägaren och VD:n för Ahlberg bil, Johan Ahlberg. De ska diskutera den tuffa nedgången för bilindustrin och försäljningen samt framtiden för olika drivmedelsalternativ. Under eftermiddagen kl:1300 besöker Annicka och Marco Arbetscentrum i Karlshamn som drivs av kommunen tillsammans med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Arbetscentrum finns till för att skapa arbetsfrämjande åtgärder för arbetssökande och människor med funktionsnedsättning. Annicka Engblom har besökt motsvarande verksamhet i Ronneby för en tid sedan och vill nu veta mer om hur det fungerar i Karlshamn. –Som politiker är det min allra viktigaste uppgift att ha ständig kontakt med vad som händer i samhället och det får jag genom alla besök i olika verksamheter, säger Annicka Engblom. Media är välkomna att följa med på besöken, alternativt att kontakta Annicka och Marco för frågor. För mer information: Annicka Engblom 070 – 267 00 00 Marco Paulsson 0708 – 701 600

FMV får bakläxa

Idag kom beskedet om att Länsrätten beslutat att FMV:s upphandling av pansarterrängvagn ska göras om. Jag hoppas att FMV inte överklagar, utan gör en ny prövning av SEP vs.Patria. Det finns en del fakta om SEP som från början borde ha vägts i upphandlingen och som jag förutsätter vägs in i en andra omgång. Försvarsindustrin är inte som vilken näringsverksamhet som helst, eftersom framför allt exporten är satt under väldigt sträng lagstiftning. Det egna landets referenser är dessutom många gånger avgörande för exportaffärer. Det är ingen tvekan om att försvars- och säkerhetsindustrin i Sverige är högkvalitativ och tekniskt världsledande inom många områden, men svensk säkerhetspolitik, försvar och industri blir allt mer en del av en globaliserad värld. Kostnadsbilden gör också att vi måste bli bättre på att ta tillvara den materiel vi redan har. Sverige behöver inte i alla lägen uppfinna hjulet på egen hand. Sverige är sedan länge inte den försvarsmaktsmässigt isolerade ö, som vissa verkar tro. Den svenska försvarsmakten samarbetar, samövar och verkar utomlands tillsammans med många länder och för att detta ska fungera måste även den materiel vi använder vara kompatibel med våra samarbetspartners. De svenska särlösningarnas tid måste nu vara förbi, eftersom utvecklingen av vissa försvarsmaterielprojekt tagit alldeles för mycket tid och pengar från bland annat förbandsverksamheten. Därmed inte sagt att det fortsatt bör satsas på forskning och utveckling inom området. Dock måste jag säga i fallen om pansarterrängfordonet SEP, pansarvärnsvapnet BAMSE och luftvärnsroboten för VISY-korvetterna, att det känns lite som att slänga ut barnet med badvattnet, när man efter många statliga miljarder i utvecklingskostnader inte löper hela linan ut och förbandssätter materielen. Policyn att inte hela tiden egenutveckla materiel för det svenska försvaret utan hitta redan beprövad köper jag helt, men fullfölj redan färdigutvecklade produkter, färdiga för användning och börja sedan om från scratch. Till sist, sossarna kritiserar ju oss hårt för den sk. "hylldebatten", men då de gör det bevisar de sin egen historielöshet. Fd. statsminister Göran Persson (S) skrev i regeringens skrivelse 2005/06:131 följande: ”I första hand bör en anskaffning göras genom deltagande i samordnad internationell anskaffning och i andra hand på egen hand. Endast i de fall då dessa möjligheter uttömts bör man välja att tillgodose behovet genom en nyutveckling”. Den strategi sossarna förkastar är alltså lanserad av deras eget parti. Så kan det vara!

Feltänkt om kriminalvården?

Kriminalvårdens generaldirektör, Leif Nylén, har i media redovisat vilka anstalter och häkten han kan tänka sig lägga ned för att komma tillrätta med myndighetens minussiffror i ekonomin. Två av de utpekade objekten ligger i Karlskrona. Att anstalten i Karlskrona står på listan för avveckling är känt sedan tidigare. Verksamheten är billig i drift, men den föråldrade byggnaden är inte lämplig att bedriva modern kriminalvård i. Nyheten om att även häktet i Karlskrona skulle stängas slog dock ned som en blixt från klar himmel. Detta skulle innebära att Blekinge skulle stå helt utan möjlighet att hysa häktade. Närmaste ställe för detta är Kristianstad. En eventuell stängning av häktet har dessutom presenterats utan att samråd skett med varken personalen, polismyndigheten eller andra delar av rättsväsendet. Man häpnar. Om generaldirektörens planer blir verklighet innebär det, förutom att kriminalvården tappar kompetens, många och långa transporter med fördyringar som ett brev på posten, säkerhetsrisker för personalen och miljökonsekvenser. Frågan är också hur pigga alla advokater är att åka fram och tillbaka till Kristianstad varje gång de ska träffa sina klienter i häktet. Det pågår en utredning om myndighetens ekonomi som ska presenteras om drygt en vecka och jag måste säga att det hade varit lämpligt om kriminalvårdmyndighetens ledning hade inväntat denna innan man gick ut i media. Såvida det inte är en testballong för att pröva de politiska reaktionerna. Inte så snyggt i så fall, med tanke på all berörd personal. Jag hoppas att förslaget att ta bort all kriminalvård från Blekinge är ett feltänk av kriminalvårdsmyndighetens ledning och att det rättas till när utredningsresultatet presenteras. Regeringens stora satsning på hela rättskedjan var ju inte tänkt att ätas upp av transportkostnader och ianspråktagande av polisresurser, som istället för att bekämpa brottsligheten skulle få ligga och köra fram och tillbaka längs vägarna till Skåne.

NordStream

Igår sa danskarna ja till Nord Stream och gasledningen mellan Ryssland och Tyskland i Östersjön. Kanske hade det faktum att det danska energibolaget nu kan fördubbla sina inköp av rysk gas viss påverkan. Den svenska regeringen kommer säkert att studera beslutet, men den svenska prövningsprocessen pågår dock oaktat det danska beslutet. Gasledningen kommer att diskuteras i kammaren strax i samband med Utrikesutskottets betänkade om EU:s Östersjöstrategi. Oppositionen gör i sin reservation mycket väsen för ingenting i gasledningsfrågan. Man vill att Regeringen ska göra en fullständig miljöprövning – men det är ju precis det som pågår i regeringskansliet i detta nu. Oppositionen vill också att Regeringen ska stödja de baltiska länderna i att gasledningen dras på land - men balterna vill ju inte ha den. Dessutom ligger avgörandet av inte hos Riksdagen utan hos Regeringen och det vet oppositionen om. Ganska oseriöst, alltså. NordStreams gasledningsprojekt är storpolitik för Ryssland. De är fullkomligt öppna i att energipolitiken utgör en viktig del av landets utrikes- och säkerhetspolitik. Ryssland är också öppna i att den ryska Östersjömarinen kommer att få som en huvuduppgift att skydda gasledningen med militära medel. Länsstyrelsen i Blekinge har valt att inte yttra sig som remissinstans. De gjorde bedömningen att remissen var så omfattande att de inte hade resurser att avlämna ett tillräckligt bra svar. Jag är kritisk till den bedömningen och att man inte prioriterat ärendet, men gjort är gjort. Beslutet att låta NordStream stapla gasrör i Karlskrona togs på tjänstemannanivå och ur perspektivet att få intäkter till hamnverksamheten. Jag har framfört kritik även mot detta, särskilt i ljuset av hur man har hanterat frågan på Gotland. Nu är ju Gotland förvisso mer berört av hur rörledningen eventuellt kommer att dras, men jag som väger in säkerhetspolitiska aspekter i frågan och jag som företräder Blekinge med Marinbasen och F17 på hemmaplan är ju självklart inte bekväm med att släppa in NordStream, Gazprom och i förlängningen egentligen ryska staten så tätt inpå husknuten. Min förhoppning är att Regeringen bestämmer sig för att säga nej. Om det innebär att gasledningen byggs eller ej återstår att se.

Partiledardebatt

Det här med voteringsnärvaro

Thomas Bodströms (S) närvaro vid voteringarna i Riksdagen har varit på tapeten de senaste dagarna. Jag är väl inte den enda som funderar hur han får ihop det i livet med att vara riksdagsledamot och ordförande i justitieutskottet samt bland annat advokat, författare, aktiv i olika styrelser, pappa och make. För mig upptar riksdagsarbetet och det politiska livet egentligen mer än 100%. Det handlar hela tiden om prioriteringar och för att kunna hålla ihop som människa är det en hel del som får sållas bort. Jag hoppas att skriverierna får Thomas själv att ta sig en funderare över sina prioriteringar i livet. Av Kalla Faktas redogörelse över närvaron vid voteringarna, kan jag iallafall konstatera att ledamöterna från Blekinge sköter sig bra, framför allt vi damer. Samtliga befinner sig under genomsnittet 18%. Annicka Engblom (M) 9% Kerstin Haglö (S) 11 % Peter Jeppsson (S) 14% Jan Björkman (S) 14 % Jeppe Johnsson (M) 17 % Men egentligen är inte voteringsnärvaron en bra värdemätare på den politiska gärningen, såvida den inte överskrider rimlighetens gräns. Vårt uppdrag består ju inte bara av riksdagsarbete, utan många andra politiska aktiviteter utanför kammaren. Framförallt alla möten i verkligheten.

Hoppet står till mitt andra jag

Hjärtat i halsgropen, frusterade ångestskri över domarbeslut och uppgivenhet är väl en slags sammanfattning av intrycken från matchen mellan Sverige och Danmark ikväll. Tusan också!!! Vi var ju det bättre laget. Jag är ändå en obotlig optimist och hoppas på att mitt andra jag, mitt kulturarv från ungerska höglandet, ska bidra till att Sverige ändå har en chans till VM-slutspel i Sydafrika. Fotboll är passion. Min farbror spelade i ungerska landslaget 1956, min far och jag följde slaviskt Tipsextra på lördagar och jag förstörde båda mina miniskrar som målis i detta spel. Far höll på Arsenal och jag är ett Manchester United-fan sedan tidiga tonåren, men trots goda föresatser lyckades vi alltid somna framför TV:n och Tipsextra på lördagseftermiddagarna. Mor lät oss sova och vi vaknade alltid med ett leende av samförstånd, för det gjorde betydde egentligen inget för oss vem som hade vunnit. Vi hade ju intresset tillsammans. Den känslan är fortfarande påtaglig, även om det är 19 år sedan far gick bort. Far är med mig varje dag. Jag är hans "spitting image" och ser honom varje gång jag ser mig i spegeln. Det gör mig glad. Jag känner också igen honom i mig själv ju äldre jag blir. Det bor en envis och stolt ungrare i mig, som jag bejakar och välkomnar. Och av de yviga gesterna och det överdriva meningsutbytet mellan mina döttrar att döma, tränger även det kvartsungerska temperamentet igenom. Felvidítani Magyarország!

Attityder till företagande

Människor som funderar på att starta företag är av olika slag. Där finns till exempel den oövervinneliga entreprenören, som frustande av entusiasm driver sina idéer även om alla vederbörande möter tycker att tankarna är tokiga. Där finns privata och offentliganställda som tror att det finns bättre sätt att driva den egna verksamheten på, men som tvekar att ge upp jobbet och tryggheten för en mer osäker tillvaro som egen företagare. Där finns forskaren på universitetet eller högskolan som har gjort en briljant uppfinning och som analyserar hur landvinningen ska kunna kommersialiseras. Den oövervinneliga entreprenören låter sig inte nedslås av någonting, utan startar sitt företag och gör antingen succé eller kraschlandar. I många övriga fall är dock omgivningens attityder och den egna attityden två avgörande faktorer som bestämmer om det blir något företag eller inte. Frågan blir därför hur vi går tillväga för att främja goda attityder gentemot företagande. Det vi var och en kan göra är att ta varje tillfälle i akt att tala väl om företagande och marknadsekonomi. Sverige är ett framstående företagarland, som blivit rikt tack vare svenska företags och företagares utvecklingskraft. En mer konkret politisk uppgift ligger i att introducera företagande som ett lika naturligt val som anställning för alla skolelever tidigt och konkret. Ung Företagsamhet är en verksamhet som bidragit till att väcka intresset för företagande. Ett betydande antal unga människor får under sin gymnasietid pröva på att bedriva riktig näringsverksamhet inom ramen för Ung Företagsamhet. Undervisning om företagande och entreprenörskap bör även återfinnas i tidigare och senare utbildning. Inom högre utbildningar liksom den nya yrkeshögskolan bör möjligheten att förbereda eleverna för att driva företag förbättras genom praktiska kurser i företagskunskap. Inte minst utbildningar som ger jobb inom välfärdssektorn bör bli mer entreprenörsinriktade. Behovet av ökade kunskaper hos lärarkåren om företagande och entreprenörskap bör beaktas även t ex vid utformningen av den nya lärarutbildningen. Samspelet mellan näringsliv och akademi behöver också öka genom praktik och utbyte etc. Det ligger därutöver en tydlig politisk uppgift i att verka för att goda attityder till företagande som företeelse och som livsval återfinns inom den offentliga förvaltningen, främst hos tjänstemän vid Arbetsförmedlingen, Skatteverket och andra myndigheter som ofta har kontakt med företagare och potentiella företagare. Skatteverket får genomgående höga betyg, när det gäller bemötande av både privatpersoner och företag, men har säkert fortfarande en förbättringspotential. Några konkreta förslag för att främja goda attityder till företagande och därmed fler företag är följande: - Öka inslagen av undervisning om företagande och entreprenörskap inom flertalet utbildningsformer, inklusive lärarutbildningen. - Ge studie- och yrkesvägledare samt lärare möjlighet till vidareutbildning med inriktning mot företagande och entreprenörskap, för att bättre kunna uppmuntra elever till en framtid som företagare. - Ge arbetsförmedlingens tjänstemän möjlighet till vidareutbildning med inriktning mot företagande och entreprenörskap, för att bättre kunna hjälpa arbetssökande som visar intresse för en framtid som företagare. - Initiera ett utvecklingsarbete inom Arbetsförmedlingen, Skatteverket och andra relevanta myndigheter för att öka förståelsen för företagandets villkor. Dessa förslag har min kollega Andreas Norlén och jag lagt fram i en motion till Riksdagen.

Att höja skatter med ett leende

Brett leende poserar de tre partiledarna för oppositionen, Mona Sahlin (S), Lars Ohly(V) och Peter Eriksson (MP), på medias förstasidor idag och konstaterar glatt att de nu lägger fram förslag som innebär skattehöjningar omfattande 55 miljarder kronor. De tre partierna har dock, så här mindre en ett år kvar till valet, inte kunnat presentera ett gemensamt budgetförslag. De lovar dock dyrt och heligt att ett sådant ämnar komma till våren, när bara ett halvår kvarstår fram till valet. Och dyrt lär det bli. Och spretar gör det. Av jobbskatteavdragen har (MP) velat behålla alla tre, (S) bara två och (V) inga. (S) vill att kommunerna, skolan, vården, pensionärerna och de arbetslösa ska få mer pengar. Ja, vem vill inte det, men om man tittar på oppositionens finansiering går den inte ihop. Allt ska nämligen finansieras av en skattehöjning för höginkomsttagare eller de som tjänar mer än 115 000 kronor i månaden. Det är inte många i Sverige som gör det, och den skattehöjningen kommer inte att inbringa särskilt mycket till statskassan. Företagen, framförallt de små, kommer att få det tufft genom att bolagsskatten höjs och förmögenhetsskatten återinförs. Framförallt förmögenhetsskatten var den största boven till att kapital placerades utomlands istället för att investeras i Sverige. Skuggbudgeten kommer nu att granskas på djupet, men en sak står efter dagens presentationer fullkomligt klar: "Med vänsterpartierna vid makten skulle vi alla få en ny finanskris - alldeles hemmagjord..." Peter Hemgard, (M) Kalmar

Motionen många tycker till om

Av alla de motioner jag väckt till detta riksmöte, tycks den om att låta Sveriges statsöverhuvud, Monarken, återigen få föreslå statsministerkandidat inför Riksdagen, ha fått störst uppmärksamhet. Märkligt egentligen. Det handlar inte om att ändra vårt demokratiska styrelseskick, utan snarare förstärka det. Genom att Monarken föreslår statsminister, blir detta förslag ju opolitiskt. Talmannen, som sköter den uppgiften idag, är ju alltid politiker. Av en del av kommentarer förstår jag man inte har tillräcklig information om vad det handlar om. Såvida man inte är republikan förstås, med det respekterar jag. Så länge andra respekterar att jag är rojalist. Nedan motionen i sin helhet: ......................................................................... Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta statschefen överta de uppgifter som enligt 6 kap. 2 § första stycket regeringsformen i dag åvilar talmannen i samband med att statsminister ska utses. Motivering Slå vakt om monarkin Sverige är en parlamentarisk demokratisk monarki – ett statsskick som åtnjuter brett folkligt stöd och som tjänar vårt land väl. Argumenten till stöd för vår monarki är många och väl kända. Monarken kan vara en samlande gestalt för hela folket eftersom han eller hon står över de vardagliga politiska motsättningarna. Denna roll blir särskilt viktig i tider av kris, men har betydelse även annars. Monarkin står för en historisk kontinuitet och markerar sambandet mellan våra dagars Sverige och det Sverige som en gång var. Monarkin blir därmed en symbol för den gradvisa utveckling som omvandlat Sverige till en modern demokrati med hög levnadsstandard, en symbol för ett land som känner sin historia och vars historiska rötter är fast förankrade. Monarkin är också en del av vårt kulturarv och därmed en del av vår svenska identitet. Man kan vidare påminna om några argument som är mer pragmatiska än principiella, till exempel att monarkin bidrar till att göra Sverige och det svenska känt utomlands och att monarkin sprider glans, fest och högtid i olika sammanhang här i Sverige. Republikanerna har inte lyckats visa på vilket sätt Sverige eller det svenska samhället skulle bli bättre om monarkin avskaffades. Med sitt kulturradikala perspektiv har de ingen förståelse för argument om historisk kontinuitet och kulturarv – att riva ned det historiskt nedärvda är snarast en del av deras politiska mission. Kunglig fest, glans och högtid blir i deras ögon något negativt. Låt kungen lämna förslag på statsminister! I 1975 års regeringsform reducerades monarkens roll i statslivet i så stor utsträckning som det var möjligt, utan att ta steget fullt ut och avskaffa monarkin. De svenska grundlagsförfattarna gick i flera avseenden längre när det gällde att minska monarkens uppgifter än vad som är fallet i alla andra parlamentariska, demokratiska monarkier. Tiden nu är mogen att rätta till en del av detta. Statsministern utses i den ordning som följer av 6 kap. 2–4 §§ regeringsformen. Enligt 6 kap. 2 § första stycket regeringsformen ska talmannen, när statsminister ska utses, kalla företrädare för riksdagens partier till samråd. Sedan ska talmannen överlägga med de vice talmännen och därefter avge förslag på statsminister till riksdagen. I alla andra parlamentariska demokratiska monarkier är det statschefen, dvs. monarken, som formellt leder arbetet med att utse en regeringsbildare. Sverige borde ansluta sig till dessa övriga länder och låta monarken ta över talmannens roll i det arbete som beskrivs i 6 kap. 2 § första stycket regeringsformen. Därmed skulle monarken kalla partiernas företrädare till samråd och utifrån resultaten vid dessa samråd besluta sig för vem monarken ska föreslå till statsminister. Därefter skulle allt fungera som det gör idag, dvs. riksdagen skulle ta ställning till statschefens förslag och anta eller förkasta detsamma. Parlamentarismens principer skulle således ligga fast. Rent principiellt är det logiskt att det är statschefen, statens främsta företrädare, som leder arbetet med att finna en lämplig kandidat till posten som regeringschef, dvs. statens främsta politiska ledare. Härtill kommer att denna uppgift skulle ge monarken en något mer framskjuten plats i statslivet, vilket kan bidra till att långsiktigt upprätthålla det folkliga stödet för monarkin. Om statschefsuppdraget får ett utökat innehåll ser man tydligare att monarkin har en funktion att fylla. Valresultaten i Sverige sedan enkammarriksdagens införande har med få undantag givit ett tydligt utslag i regeringsfrågan, dvs. det har varit uppenbart vilket block som har majoritet i riksdagen. Om ett oklart parlamentariskt läge skulle uppstå, kan det finnas fördelar med att låta monarken, inte talmannen, leda samtalen i statsministerfrågan. Talmannen är en politiker och kan därmed misstänkas för att favorisera sina egna partivänner. Sådana misstankar skulle säkerligen i de allra flesta fall vara ogrundade men kan å andra sidan aldrig drabba en partipolitiskt obunden monark, som därmed skulle kunna leda arbetet på ett sätt som inger stort förtroende. Regeringsbildning i andra parlamentariska demokratiska monarkier För att illustrera att de svenska grundlagsförfattarna gick längre än grundlagsförfattarna i övriga parlamentariska, demokratiska monarkier, följer här en genomgång av statschefens/monarkens roll vid utseendet av regeringschef i ett antal sådana monarkier. Sverige är som sagt ensamt i världen om att ha tagit ifrån monarken varje uppgift med anknytning till detta. (Se vidare rapport 2007:1797 från riksdagens utredningstjänst). Det torde vara svårt för någon att hävda att nedanstående länder inte är fullgoda demokratier. Australien - Australien är en självstyrande medlem av det brittiska samväldet. Den brittiska monarken är formellt statsöverhuvud och företräds i Australien av en generalguvernör. Generalguvernören utnämner formellt premiärminister. Belgien - I Belgien utnämns premiärministern formellt av kungen som är statschef men som saknar reella maktbefogenheter. Regeringsbildningen inleds med att kungen håller överläggningar med de största partierna och därefter utser en regeringsbildare. I praktiken tar det största partiet vanligen initiativ till regeringsbildning. Danmark - I Danmark är det monarken som i formell mening utser premiärministern och övriga ministrar, men i realiteten sker det efter förhandlingar mellan partierna. Ofta utser monarken en erfaren parlamentariker att leda förhandlingarna. Regeringsbildningsprocessen är inte konstitutionellt reglerad i Danmark utan baseras på praxis. Kanada - Kanada är en självstyrande medlem av det brittiska samväldet. Den brittiska monarken är formell statschef och företräds i Kanada av en generalguvernör. Generalguvernören utser formellt regeringsbildare genom att utse ledaren för det parti som vunnit en majoritet i underhuset till premiärminister. På förslag från premiärministern utser generalguvernören också övriga ministrar. Luxemburg - Enligt Luxemburgs konstitution är det storhertigen som utnämner och avsätter ministrar. I praktiken är dock storhertigens maktbefogenheter mycket begränsade, men denne utser formellt regeringsbildare. Nederländerna - Regeringen utses formellt av monarken i enlighet med konstitutionen men i realiteten genom förhandlingar mellan de parlamentariska partierna. Regeringsbildningsprocessen inleds genom att drottningen formellt ger i uppdrag till en person att undersöka möjligheten att bilda regering. Norge - I Norge utser monarken – som enligt konstitutionen tillerkänns vidsträckta befogenheter vid regeringsbildningen – formellt en statsminister, men i realiteten sker det i förhandlingar mellan parlamentets partier. Nya Zeeland - Nya Zeeland är en självständig stat inom det brittiska samväldet. Den brittiska monarken är statschef och representeras av en generalguvernör som utnämns på förslag av regeringen. Till generalguvernörens formella uppgifter hör bland annat att utnämna premiärministern och andra ministrar. Spanien - Formellt utses både premiärministern och övriga ministrar av monarken. I praktiken föregås dock utnämningen av överläggningar med de parlamentariska partierna. Parlamentet röstar sedan om premiärministern, som i sin tur själv väljer sina ministrar. Storbritannien - Formellt utser monarken både premiärministern och övriga ministrar. I praktiken är det emellertid ledaren för majoritetspartiet som blir premiärminister och som sedan utser sin regering. Proceduren är dock inte formellt reglerad och monarken kan ha ett visst inflytande vid ett oklart valresultat. Stockholm den 30 september 2009 Annicka Engblom (m) ............................. Andreas Norlén och jag väckte en likalydande förra året, men då var det ingen journalist som nappade.

Välkomna alla soldater och sjömän med medalj

Den 22 september belönades under stor pompa och ståt alla sjömän och officerare som tjänstgjort nere i Adenviken, Somalia, med medaljer som utdelades på torget i Karlskrona . Trots uselt väder var det många i karlskronabor som slutit upp, Marinens musikkår spelade, fanbärarna defilerade och Marininspektören, Anders Grenstad, fäste själv medaljerna på var och en av de 164 besättningsmedlemmarnas bröst. Där var värdighet, där var högtidlighet. Det går inte att beskriva den stolthet som avspeglades i ansiktena hos föräldrarna till de unga kontraktsanställda kvinnor och män som tjänstgjort i en orolig och farlig del av världen och som bidragit till att minst 20 000 ton mat nått de svältande på Afrikas horn. Samtidigt pågår den destruktiva debatten om Sveriges insatser i Afghanistan. Soldaterna och officerarna som tjänstgör där gör det med sitt liv som insats . De är hjältar de med. Vid sin hemkomst bör de också tas emot med värdighet, högtidlighet och tacksamhet. Afghanistanstyrkans ceremoni sker dock långt ifrån publikt, inne på Livgardets exercisplan. Varför? Varför inte genomföra ceremonin mitt i Stockholm? Vid Stadhuset, på Sergels torg eller vid Kungliga slottet? Visa upp våra soldater med stolthet och passa samtidigt på att informera om vad de uträttar för livsviktigt arbete i Afghanistan. Armén borde kanske ta efter exemplet från Marinen. Läs Johanna Hildebrants krönika i Aftonbladet.

Kungliga örlogsmannasällskapet

För en tid sedan blev jag tillfrågad om jag skulle vara intresserad av att bli nominerad för medlemskap i Kungliga Örlogsmannasällskapet, KÖMS. Jag blev väldigt glad över förfrågan eftersom jag är väl förtrogen med detta anrika sällskaps aktiviteter och namnkunniga medlemsregister. I veckan sammanträdde KÖMS och ansåg mig värdig som korresponderande ledamot. Jag är väldigt, väldigt hedrad. Jag känner mig samtidigt mycket sporrad att fortsätta och intensifiera mitt arbete med att föra upp marina frågor i debatten. I dessa tider av omstruktureringsdialoger inom Försvarsmakten upplever jag att den marina arenan får för lite utrymme, trots att det just är över vattnet som det mesta av ekonomiskt värde transporteras idag. Det gör att vi alla är väldigt beroende av säkra och fria farvatten, särskilt ett sådant handelsberoende land som Sverige. Jag ska göra det mesta jag kan för att motsvara det förtroende som visats mig.

Tack, Ola. Välkommen, Jan

Idag överlämnades under högtidliga former fanan och därmed chefsskapet över Marinbasen från Överste Ola Truedsson till Kommendör Jan Thörnqvist. Marinens musikkår spelade, lysande som vanligt, och hade det riktigt mysigt under sitt tält. Annat var det för oss i publiken. Från att ha varit en alldeles fantastisk, solig och klar höstdag, förvandlades vädret en halvtimme innan ceremonin till rena ruskvädret. Regn på tvären, hagel och kastvindar. Vi höll ut, men det var allt gott att efteråt få krypa in i värmen i Modellsalen för överlämnande av presenter. Jag kommer att sakna Ola, som jag har lärt känna som en mycket god chef, en man med mycket värme och humor, men framför allt en officer och person som får saker och ting att hända. Amfibieregementet på Berga kan skatta sig lyckliga. Tack för gott samarbete, Ola! Lika glad är jag att det blev Jan som tog över efter Ola. Vi har ännu inte hunnit att bekanta oss närmare med varandra, men mitt intryck av honom efter de tillfällen vi träffats, är att det blir en Marinbaschef av samma god kaliber som Ola. Välkommen hem till Karlskrona, Jan!

Femton år sedan Estonia

Inatt för femton år sedan hände det. Förlisningen av Estonia. Jag tror de flesta svenskar minns var de befann sig morgonen den 28 september 1994 när de första rapporterna om det ofattbara kom ut i media. Jag jobbade i Stockholm för FRA då, inneboende hos en dam i Vällingby. Vi satt stumma, förfärade och fulla av vanmakt framför TV:n i hennes vardagsrum och följde rapporteringarna. Jag kommer ihåg höststormen som ven utanför fönstret, hur kallt det var och hur oerhört liten chansen var att någon större mängd människor skulle kunnat klara sig. Ingen av oss kände någon ombord, skulle det visa sig, men det gjorde inte saken mindre skrämmande. Och alla dessa frågor. Hur i hela friden kunde ett modernt passagerar- och fraktfartyg sjunka så snabbt? Frågorna kvarstår än idag. Där finns så många teorier och ingen rök utan eld. Visst borde väl regeringen en gång för alla räta ut frågetecknen.

Bengt Saltös utställning ett måste

Under förmiddagen var det kreativitetsdag på barnens skola. Det spikades och fejades, målades och planterades och det var god en uppslutning av föräldrar. På ett sätt kändes det precis som när barnen gick på sitt föräldrakooperativa dagis, alla högg i för varandra. Barnen går på en Montessorifriskola och när man på en verksamhet har möjlighet att själv utforma sin omgivning blir engagemanget större. Det har inte att göra med om det är en enskild eller kommunal verksamhet - det har snarare att göra med "mind-set". På eftermiddagen begav jag mig till vernissage på Marinmuseum för att titta på Bengt Saltös utställning med marinmålerier. När jag kom hade det lugnat ned sig, men timmen innan hade det varit en formlig anstormning. Jätteroligt. Nu fick jag Bengt lite för mig själv och också möjlighet att få höra honom beskriva sin konst. Och Bengts konst är ett måste. Han har en förmåga att fånga känslor och plocka fram detaljer. En Visbykorvett mot en bakgrund av geometriska former direkt huggen ur den blekingska graniten. En ubåt nere i mörka djupet omgiven av drivgarn som förpestar haven omkring oss. Eller spant, spända och hårt ansträngda av svåra vatten. Tavlorna dröjer sig kvar på näthinnan. Jag måste tillbaka igen. Det blev alldeles för kort tid idag.

Visst ska man rösta

I lördags var vi på middag hos goda vännerna Lotta och Bobby. Det var ett tag sedan de köpte huset på Knösö, men det har liksom inte blivit tillfälle att träffas förrän nu. Huset är superfint och inspirerar verkligen till att göra om hemma hos oss. När fåglarna därför väckte mig tidigt i söndags morse, var det fylld av idéer och energi som jag tog mig an med att röja upp i vårt upp-och-ned-vända hem. När familjen sedemera vaknade schasade jag ut dem ur huset och eftersom vädret bjöd på underbar brittsommar gjorde nog detta inte så mycket. Städningen tog hela dagen, men innan vi besökte vallokalen i Amiralitetsförsamlingen för att rösta, passade vi på att smita in i Amiralitetskyrkan och lyssna på Brasskvintett de Luxe. Det var medlemmar ur Marinens musikkår som bjöd på musikunderhållning och det hela fick ett festligt slut, när Peter Meijer under extranumret blandade bort sig bland noterna. Preliminärt valresultat för församlingen visar på ett ökat valdeltagande och en tillbakagång för sossarna. Två goda nyheter således.

Arbetslinjen är kärnan

Alliansen eftersträvar ett samhällsklimat som präglas av frihet och tilltro till människors förmåga. Arbetslinjen är kärnan. Med arbete växer individer, ansvarskänslan och tryggheten. Tillsammans gör detta hela samhället starkare. Därför fortsätter vi nu med att utveckla en politik som gör det mer lönsamt att arbeta och anställa, kombinerat med breda insatser för att värna kärnverksamheterna. När budgeten för 2010 nu presenteras befinner sig Sverige och världen i den djupaste finanskrisen sedan 1930-talet. Tack vare att Alliansregeringen under de goda åren 2006-2008 värnade de offentliga finanserna, kan Sverige nu när finanskrisen slår till med full kraft, presentera en politik som är en av de mest expansiva inom OECD-området. Budgetpropositionen för 2010 innehåller en rad satsningar, ett gediget, kraftfullt paket på 32 miljarder kronor. • Ett fjärde jobbskatteavdrag omfattande10 miljarder kronor genomförs, även denna gång främst för låg- och medelinkomsttagare. Inkomstskattesänkningarna är viktiga, eftersom de ökar hushållens disponibla inkomster, vilket leder till att konsumtionen ökar. Den ökade efterfrågan av varor och tjänster leder i sin tur till att sysselsättningsfallet dämpas. • I budgeten föreslås flera åtgärder som underlättar möjligheterna att starta, driva och utveckla företag i Sverige. Därför kommer bland annat att egenavgifterna för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag att sänkas med 5 procentenheter eller sammantaget 1,2 miljarder kronor. • Det är viktigt att även stärka pensionärernas disponibla inkomster. Vi genomför därför skattelättnader för pensionärer omfattande 3,5 miljarder kronor genom ett förhöjt grundavdrag främst för dem med lägst pension. • Arbetslösheten ökar beroende på krisen och utmaningen är nu att dämpa fallet i sysselsättningen och förhindra att den biter sig fast. Därför inrättas 20 000 nya utbildningsplatser och drygt 50000 nya platser skapas i de arbetsmarknadspolitiska programmen. • Alliansen satsar på rättsväsendet och kommer att uppfylla löftet om att ha 20 000 poliser år 2010. Men fler poliser löser inte alla problem, så därför satsas resurser på att hela rättskedjan ska hålla ihop. Satsningen innebär att polisen i Blekinge kommer att få betydligt bättre möjligheter att förebygga och beivra brott. Tryggheten kompromissar vi inte med. Till detta ska det läggas ambitiösa miljösatsningar, 10 extra miljarder till kommuner och landsting för att förhindra uppsägningar, samt extra resurser till infrastrukturen. Detta är dock en krisbudget. Vi måste vara försiktiga med att ropa faran över, trots att återhämtningen av ekonomin ser ut att ske snabbare än beräknat. Ordning och reda i de offentliga finanserna är inte bara centralt i en tid av finansiell turbulens, utan också en grundförutsättning för en långsiktigt hållbar ekonomisk politik. Det sker nu en långsam normalisering på finansmarknaderna. Alliansen vann folkets förtroende med en politik för fler i arbete och färre i utanförskap. Tack vare denna politik stod vi starkt rustade att möta krisen och genom att hålla fast vid den inriktningen kan Sverige snart komma på fötter igen ur den ekonomiska krisen.

Så var HKP 15 äntligen här!

Idag överlämnades officiellt helikoptervapnets senaste tillskott, Hkp 15, till 3.hkpskvadronen i Ronneby. Tre kamouflagemålade A-versioner, nerflugna från Malmen, anlände flottiljen med chefen för 2.hkpskvadronen, som stått för utbildningen av personalen på det nya systemet. Av 20 stycken beställda helikoptrar kommer 8 att vara sjöoperativa och kunna samverka med korvettsystemet Visby. Övningar med landning ombord har redan påbörjats och det fungerar väldigt bra. De sjöoperativa helikoptrarna kommer att vara gråmålade. I och med överlämnandet är gänget i Ronneby nu officiellt redo att ta maskinen i bruk och förbereda sig för kommande insatser. Närmast på gång är att bistå HMS Carlskrona i Adenviken nästa år och förutom att det känns bra att helikoptervapnet fått nya arbetsredskap, känns det extra bra att den sjöoperativa förmågan prioriterats upp. Och att flyga över vatten är något de rutinerade flygförarna på 3.hkpskvadronen verkligen kan. Den kunskapen behövs i Adenviken när monsunvinden sätter in. Och jag fick den stora äran att få sitta vid styrspakarna vid premiärflygningen och jag måste säga att Hkp 15 med rätta kallas för helikoptrarnas Ferrari. Vilken manöverförmåga och samtidig stabilitet i maskinen! Det är tur att jag inte är kvackmagad, för några G bjöds det allt på under flygningen - även om piloten var lite för snäll enligt min mening....

I fråga om trovärdighet står Alliansen stark

I en insändare i BLT och Sydöstran deklarerar Christina Mattisson (S), gruppledare i Karlskrona, framför allt tre saker. För det första att hon inte unnar barnskötare, vårdare och lärare runt om i vårt län att få behålla mer av sin egen lön. För det andra menar Mattisson på fullt allvar att regeringen i höstbudgeten ska gå ut och lova permanenta höjningar av statsbidraget till kommuner och landsting och därmed totalt stjälpa Sveriges finanser över bord. För det tredje försäkrar Christina Mattisson med stor tillförsikt att oppositionspartierna i bakfickan har ett hållbart budgetalternativ som kommer att lösa alla Sveriges problem. Låt mig syna dessa tre påståenden. Under lång tid av socialdemokratiskt regeringsinnehav har Sveriges låg- och medelinkomsttagare tillhört världens hårdast beskattade inkomstgrupp. Detta har Alliansregeringen ändrat på. Med de tre jobbavdragen och förhoppningsvis ett fjärde, får vanliga löntagare behålla mer än en månadslön av sina egna pengar. Jag upprepar – sina egna pengar. Dessa vill Mattisson ta tillbaka och stoppa in i statsapparaten. Alliansregeringen satsar 10 miljarder kronor på kommuner och landsting för att värna välfärden och undvika uppsägningar av personal inom kärnverksamheterna. Men det handlar inte om att skriva ut checkar för all framtid. Det skulle innebära att Sverige går i konkurs. Kommuner och landsting har själva ett stort ansvar i att använda skattebetalarnas pengar klokt och vist. Att mycket hellre lägga pengarna på utbildning, omsorg och äldrevård än storstilade byggprojekt. Till sist skriver Christina Mattisson: ”Vi socialdemokrater kommer, tillsammans med våra vänner i Vänstern och Miljöpartiet, att presentera ett annat alternativ”. Tillåt mig tvivla. (S) och (V) vill avskaffa förmögenhetskatten. Det går inte (MP) med på, vilket är klokt. (V) vill ta tillbaka hela jobbskatteavdraget och höja skatten med 10 %, (S) vill ta tillbaka delar av jobbskatteavdraget, medan (MP) klokt nog vill låta skattesänkningarna vara kvar. Vad jag och många med mig undrar är hur mycket oppositionens utgiftsspolitik kommer att kosta? Det förslag som (S) hittills fört fram, till exempel höjd skatt på inkomster över 1 miljon, berör bara cirka 0,4 procent av befolkningen och kommer maximalt att dra in 200 miljoner. Var ska resten av pengarna tas? Jag tycker faktiskt att alla de mycket duktiga människor som dagligen sliter inom det privata näringslivet och inom det offentliga är förtjänta av att få ett ärligt besked. Det beskedet borde ha kommit redan igår. På måndag presenterar Alliansregeringens budget i sin helhet. Vi vet redan idag att pensionärerna får sänkt skatt, studiemedlen och fribeloppet höjs, kommuner och landsting får ett rejält tillskott i kistorna, bostadstillägg för personer med sjuk- och aktivitetsersättning höjs och detta med en budget i balans. I fråga om trovärdighet står Alliansen stark. Det visar Sveriges befolkning i sitt svar på frågan för vem man känner störst förtroende – Statsminister Fredrik Reinfeldt.

Riksdagen sparkar igång

Idag öppnade Riksdagen för sista gången denna mandatperiod. Efter det sedvanliga uppropet i kammaren bar det med språng iväg til Storkyrkan och den traditionsenliga och mycket känslomässiga gudstjänsten med kungafamiljen närvarande. Därefter med spång tillbaka till Riksdagshuset för det högtidliga öppnandet och regeringsförklaringen framförd av statsministern. Det blir en lite kort rapportering just nu eftersom flera programpunkter återstår denna hektiska dag.

Sensommar

11 september - ett ödesdatum

Dagens datum, den 11 september, är verkligen förknippat med många tragiska händelser. För åtta år sedan inträffade terroraktionerna vid World Trade Center, Pentagon och vad som kunde ha inträffat i Washington, om inte några modiga människor ombord på det fjärde planet, United Airlines flight 93, hade gripit in. För sex år sedan avled utrikesminister Anna Lindh till följd av de skador hon åsamkats av knivöverfallet på NK. En person som retade livet ur mig som SSU-ordförande, men som minister hade min fullkomliga respekt och aktning. Jag hade gärna velat träffa henne. För två år sedan inträffade helikopterolyckan i Ryd, då fyra unga flygförare avled i vad som skulle ha varit en rutinflygning, men som fick en obeskrivligt tragisk utgång. Olyckor som skett långt borta, närmre och till slut på min egen bakgård. De unga piloterna tillhörde 3.helikopterskvadronen i Ronneby, nära vänner som med sina familjer umgicks på fritiden. Två år låter länge sedan men känns som igår. Det är nästan som om jag tassar försiktigt denna dag. Tankar fyllda av det ofattbara, nästan lite skrockfullt orolig för att olycksdatumet ska komma ännu närmare. Foto: Matton Bildbyrå

Det fjärde steget

Vi ser nu tydliga tecken på att de ekonomiska stormvindarna börjar avta i styrka. Än är det dock för tidigt att ropa faran över. Det finns risker och kommer vi säkert att under resans gång uppleva bakslag. Rent konjunkturmässigt så bör dock bottenkänningen vara nära. Däremot så fortsätter arbetslösheten att öka. Det är just detta som är det stora hotet. Vi moderater jobbar hårt med att jaga arbetslösheten på flykten. Den kom utifrån och vi måste tackla den inifrån. Det är absolut nödvändigt att vi lyckas med detta. Vi föreslår därför nu ett fjärde jobbskatteavdrag riktat mot låginkomsttagare. De som har minst marginaler skall tjäna mest. Den är bra fördelningsmässigt, samtidigt som trösklarna in på arbetsmarknaden sänks. Skattelättnaderna utgör, tillsammans med satsningar på utbildning och arbetsmarknadsåtgärder, bryggan för de människor som i krisens svallvågor hamnat utanför arbetsmarknaden. Alliansen har hittills genomfört skattelättnader i tre steg. Det fjärde steget som moderaterna föreslår omfattar en skattelättnad om 10 miljarder kronor. Det innebär att alla heltidsarbetande löntagare i Blekinge får upp emot 250 kronor extra över i månaden. Sammantaget skulle alla fyra stegen i jobbskatteavdragen innebära en skattelättnad på mellan 1300 och 1750 kronor varje månad. Sammantaget har en undersköterska därmed fått en extra månadslön. Sysselsättningseffekten bedöms förstärkas till totalt 80 000 personer då alla stegen är inräknade. I debatten uttrycker oppositionen ofta skepsis mot sambandet mellan skattelättnader och fler jobb. Hur är det möjligt att ett skatteavdrag generar sysselsättning? Jo, dels blir det mer lönande att arbeta och därmed ökar antalet arbetade timmar. Sedan ökar ju köpkraften genom att löntagaren får mer över i plånboken och det i sin tur stimulerar marknaden vilket leder till fler jobb. Det här är inget eget påfund från Alliansregeringen, utan erfarenheter från andra länder i kombination med nationalekonomisk forskning, vilka båda ger ett tydligt stöd för att skattelättnader leder till varaktigt högre sysselsättning och lägre arbetslöshet. Det finns inget som är så förödande som obalanser och utanförskap. Det klyver samhället. Vår utgångspunkt är tydlig. Vi måste hålla ihop Sverige. Skapa en miljö där alla får möjlighet att förändra och påverka sin egen riktning i livet. Det fjärde jobbskatteavdraget är en viktig del i denna politik.

Förkastlig kvalitetssänkning

Enligt en undersökning gjord av Dagens Nyheter har många svenska universitet och högskolor de senaste åren sänkt förkunskapskraven på sina naturvetenskapliga program i syfte att få fler sökande. Undersökningen presenteras i dagens nummer av tidningen. Trots att programmen har samma namn runt om i landet vidar DN:s undersökning att både kvalitén och intagningskraven varierar ganska kraftigt. Eftersom medelstilldelningen till högskolorna och universiteten är baserade på antal förstahandssökande studenter, ligger det självklart i skolans intresse att göra sig så attraktiv som möjligt. Väl i det, konkurrens utvecklar, men utvecklingen går i helt fel riktning om kvalitén på undervisningen får stå tillbaka för andra lockbeten. Självklart vilar ett stort ansvar på gymnasieskolan. Alltför ofta får högskolorna ägna den första studietiden på ett program åt att hämta in kunskapsluckorna från en bristande gymnasieutbildning. Det är naturligtvis inte acceptabelt och därför är Regeringens omfattande satsning på gymnasieskolan helt riktig. Jag har dock länge varit kritisk till det "ackordsystem" till medelstilldelning som sker till de högre läroverken i landet. Det statliga betalningssystemet sker årligen och i en verksamhet med utbildningar som ska planeras 3 till 5 år i framtiden. Det här är verkligen något för Regeringen att fundera på och åtgärda. Mitt recept är rikslikare gällande undervisningskvalitén och 3-4 årig medelstilldelning istället för årlig. Universiteten och högskolorna får då bättre planeringsförutsättningar och kan koncentrera sig på kvalitativ undervisning istället för kvantitativ. Konkurrensen på arbetsmarknaden är både global och hård och ska studenterna efter avslutad utbildning kunna stå sig i konkurrensen med andra länder måste den utveckling som DN:s undersökning påvisar vändas. Läs artikeln i DN

Partistämmodags

Tidigt imorse bar det av med fakirflyget till Västerås och partistämma. Det luktade höst och dimslöjorna låg trolskt över ängarna. Jag ser fram emot alla ideologiska diskussioner, men också åt att komma hem. För hur det än är så är staden där man föddes och växte upp ändå alltid närmast hjärtat.

Försvarsmusik som grå arbetskraft

Idag avslöjar Blekinge Läns Tidning (BLT), att chefen för Försvarsmusiken Per-Erik Laksjö har använt sig av Arméns musikkår till att spela på en privat tillställning i södra Sverige, nämligen på en kompis dotters bröllop. Helgalet. Försvarmaktens musikkårer tjänstgör för riksdagens, regeringens och försvarsmaktens räkning. De sköter också högvakten åt Slottet och Hovstaten, men det är faktiskt inte deras huvuduppgift. I BLT gör Laksjö en pudel och erkänner att det så här i efterhand naturligtvis inte var en bra idé. Jag går inte på den lätta. Marinens musikkår (MMK) var sedan lång tid tillbaka inplanerad att spela på Ystad Tattoo, men plockades plötsligt bort av Laksjö och ersattes av Arméns musikkår (AMK). Det är inte utan att man anar argan list, eftersom MMK aldrig skulle ha gått med på att genomföra en sådan spelning. Jag har tidigare starkt kritiserat ledningen för Försvarsmusiken och nu med de senaste turerna stärks jag i min övertygelse att den förverkat sitt förtroende. Det här är ett solklart fall av tjänstefel.

Gratulerar Gotland!

Tillbaka i sitsen efter lite semester i Turkiet, där jag förvisso inte riktigt har kunnat undhålla mig från att blogga lite. En politikers tillvaro. Turerna kring Nord Streams gasledning genom Östersjön tog en lite oväntad vändning igår, när kommunstyrelsen på Gotland enhälligt sade nej till gasledningen.Mig veterligen var diskussionerna inom de styrande partierna innan mötet inte så avståndstagande som KS-beslutet blev. Tvärtom var det många som var positiva till satsningen som Nord Stream aviserat, bland annat på hamnen i Slite. Man kan ju inte låta bli att spekulera i vad som har hänt på vägen. Förmodligen har Gotlands kommunstyrelse fått ta del av vital och avgörande information från någon eller några så här i sista stund. Någon eller några av betydelse.... Jag vill hur som haver gratulera Gotlands folkvalda till ett klokt beslut och till att ha visat civilkurage i att stå emot Nord Streams alla lockande erbjudanden. I sitt svar till näringsdepartementet och Naturvårdsverket skriver KS att man vill:”avstyrka naturgasledningen och framhålla att man istället för naturgas hellre ser en satsning på långsiktigt hållbara energikällor.” Miljöskäl är förvisso tillräckliga för att säga nej till gasledningen. Jag tänker till exempel på Waartburgmineringen mellan Ölands södra udde till Litauen som nyligen upptäcktes av HMS Fårösund i samband med BALTOPS-övningen i juni. Jag hävdar dock att de säkerhets- och rättspolitiska skälen väger lika tungt. Det råder inga som helst tvivel om att Ryssland använder sina energitillgångar som politiska påtryckningsmedel och ursäkter för militär närvaro. Karlskrona kommun har också möjlighet att avge ett yttrande. Gotlands kommun har alltså sagt nej och det borde vi också göra, trots att vi upplåtit mark i hamnområdet för rörledningarna. Här i Karlskrona har vi alla argument för ett nej, både miljömässiga men framförallt säkerhetspolitiska. Läs mer i Gotlands Allehanda

SAAB+Koenigsegg=sant?

Avtalet mellan GM och Koeniggsegg om köpet av den svenska kronjuvelen SAAB meddelas vara klart. Dock fattas fortfarande 3 miljarder kronor i investeringar. Regeringen vidhåller sin ställning om att inte skjuta till några statliga pengar i affären. Jag stödjer givetvis denna hållning, men håller samtidigt tummarna att man ska kunna få den här affären i hamn. Det är ett spännande koncept, blandningen mellan ett väletablerat kvalitetsmärke som SAAB och en sportbilstillverkare som Koenigsegg. Jag är ett stort fan av SAAB, men tycker att designutvecklingen de senaste decennierna har varit ganska småtråkig, för att uttrycka mig milt. Giftermålet mellan dessa två biltillverkare ser jag sålunda som väldigt spännande och jag hoppas verkligen att affären är seriös. Från Facebook har jag fått följande tänkeväckande kommentar från Gustav Borgefalk, ett ungt finansgeni från Handels: 1. Visa intresse för att köpa ett konkurshotat bolag 2. Förhandla till dig att lånen för nämnda bolag till stor del skrivs av 3. Få 4,3 miljarder i lån från Europeiska Investmentbanken & få 2,8 miljarder från GM (som förut ÄGDE Saab ) 4. Lägg in ca 0,7 miljarder själv för att visa "good-will"... 5. Gå till pressen för att få in investerare för de 3 miljarder som saknas! Mmmm....om det är planen är det katastrof. Då spelar man inte med bara viktiga arbetstillfällen i Trollhättan utan också med svensk folksjäl och tradition. Nu är jag obotlig optimist och tror verkligen inte ägarna av Koenigsegg om detta. Jag önskar dem istället lycka till.

Pirater här, pirater där

Det är ju med viss förundran och nyfikenhet som man följer alla turerna kring lastfartyget Arctic Sea, som förmodat kapades utanför Öland och sedan dess har varit omöjlig att komma i kontakt med. Det senaste är iallafall att hon har bekräftats befinna sig utanför Kap Verde, men om hon verkligen kapades, hur besättningen har det eller om kaparna fortfarande finns ombord är i detta nu ett mysterium. När de första rapporterna om den misstänkta kapningen strömmade in, höjdes i vårt land som på en given signal röster ifrån olika håll, om att Marinen, som i dessa dagar är inne på sluttampen av sin mission med att jaga pirater nere i Adenviken, också skulle göra det hemma i svenska vatten. Jag håller inte med om detta. Inte för att jag lider av något Ådalen-komplex, utan för att jag inte vill diversifiera Marinens uppgift. Vi har både sjöpolis, om än marginell, och en Kustbevakning, som idag har både utbildning och befogenhet att utföra besiktningar och bordningar. Ett närmare samarbete och sammanslagningar av myndigheter ser jag däremot som både organisatoriskt och ekonomiskt naturligt. Varför ska till exempel både Marinen och Kustbevakningen utveckla förmåga för undervattensfarkoster? Den svenska marinmilitära förmågan är förvisso underdimensionerad idag för att klara av framtida krav på samtidig operabilitet hemma och borta, men för den skull tycker jag att vissa politiker och opinionsbildare borde hålla sig för goda för att ta varje tillfälle att hemfalla åt populism. Tänk efter före, är mitt råd.

Böcker som väcker eftertanke

Jag har de senaste dagarna funnit tid i tillvaron att avverka lite skönlitteratur, så jag har i rask takt läst den mystiske Lars Keplers "Hypnotisören" och är nu till hälften kommen på Åsne Seinerstads "Ängeln i Groznyj" - den ena historien värre än den andra. Kepler, vars rätta identitet ännu är okänd, har satt ihop en otäck historia om onda barn och psykotiska mördare. En "pageturner" trots att storyn i mitt tycke ändå inte riktigt hänger ihop på slutet. En TV-resencent uttryckte att boken är som gjord för att filmas och så är det nog. Läsvärd trots det och den rekommenderas och man vill få sin nattsömn förstörd. Den andra boken, Seinerstads, är en naken skildring av hennes två perioder som frilansare i Tjetjenien och de nära möten hon hade med kriget och människorna där. Berättelserna om sovjeternas och ryssarnas övergrepp på det tjetjenska folket får det att vända sig i magen. Åsnes beskrivning av den nysovjetiska ordning som nu råder, ett sorts nystalinism under Ramzan Kadyrovs moskvatrogna styre, får det att kännas som att tiden står stilla. Inget händer. Omvärlden har vänt sina blickar från det som dagligen pågår i Tjetjenien, den verklighet som den mördade journalisten Anna Politkovskaja fick plikta med sitt liv för, när hon öppet skildrade alla övergrepp. Enligt TT igår meddelade den ryske presidenten, Dmitrij Medvedev, att han vill ha militär fullmakt att skicka ryska trupper utomlands för "att försvara ryska medborgare och soldater, bekämpa sjöröveri eller försvara ett tredje land mot angrepp, meddelade regeringskansliet på måndagen. I de flesta länder som tidigare ingick i Sovjetunionen bor stora grupper ryska medborgare, och många härbärgerar också ryska militärbaser. President Medvedev sade vid ett möte med politiska partier på måndagen att den nya lagen är föranledd av förra årets krig i Georgien, men att han hoppas aldrig behöva skicka soldater utomlands". Vad menas egentligen? Den ryska tvetydigheten blir bara värre. Om man ska läsa situationen som fan läser Bibeln kan detta betyda vad som helst. Fanns det tidigare i rysk lagstiftning ingen grund för Georgienkriget, så kommer det att finnas det i framtiden och vad kommer det att betyda för alla forna sovjetrepubliker? För Georgien, Ingusjien, Azerbadjan.....Tjetjenien.... Jag känner att det barkar åt helt fel håll.

Välkommen i klubben, Jordbruksverket!

Utredningen om en ny, svensk alkohollag är ute på remiss. En av remissinstanserna är Jordbruksverket, som i sitt yttrande ställer sig positiv till gårdsförsäljning av öl och vin. Tyvärr förhindrar det svenska alkoholmonopolet försäljning av alkohol på andra ställen än just på Systembolaget. Gårdsförsäljning av öl och vin är en självklarhet ute i Europa, och det är inte mer än rimligt att våra lokala producenter har samma möjlighet att marknadsföra sig och konkurrera på samma villkor som producenter i övriga Europa. Vi har många duktiga vin- och ölproducenter i Sverige och tänk vilket uppsving för dessa företagare och inte minst för turismen om man kunde kombinera olika former av uppleveler. Alliansregeringen har redan avskaffat många monopol. Varför inte också alkoholmonopolet? Gårdsförsäljning, ja tack. Välkommen i klubben, Jordbruksverket!

Mitt i Bjuv, granne m Kommunhuset, ligger detta osannolika buddhisttempel.

Givande diskussioner om FRA

Idag var jag i Landskrona, inbjuden av MUF för att prata om FRA-lagen. Den nya propositionen. med de tilläggsförslag var det gäller integritetsfrågan som Riksdagen gav Regeringen i uppgift att återkomma om, lades i maj och kommer att behandlas av Riksdagen i september/oktober - om allt går vägen. Vi hade mycket givande diskussioner. Det är det viktigt att berätta om vad FRA och den signalspaning som de har i uppdrag att bedriva, verkligen handlar om. Sveriges och svenskars säkerhet är alldeles för viktig för att hamna i skuggan av ekonomiska intressen, viljan att hamna högt på bloggtoppen, sälja lösnummer eller promota sin PR-firmas metoder. På hemvägen tog Ann-Charlotte (riksdagsledamot Skåne) och jag vägen förbi hennes familj i Billesholm.

Regeringen överger inte Kaliningrad

Den 23 juli tog Regeringen beslutet att lägga ned det svenska konsulatet i Kaliningrad. Beslutet har tagits emot väldigt negativt i media av ledarskribenter och i insändare. Frågorna är många och oron stor bland svenska företagare som etablerat verksamhet i enklaven. Vem kommer nu att sköta viseringarna till Sverige? Hur kommer Sverige att tillvarata den kompetens och det kontaktnätverk mellan svenska och ryska företag och myndigheter som konsulatet byggt upp under många år? I förra veckan pratade jag med UD och fick reda på att representanter från UD rest till Kaliningrad för att diskutera och förhandla hur man i framtiden ska hantera just viseringsfrågan och bevaka svenska intressen i området. Dessa förhandlingar har inte kunnat påbörjas förrän avvecklingsbeslutet från Regeringen kom. I eftermiddags kontaktade jag chefen för projektgruppen, Per Taxell, och fick väldigt hoppfulla besked. Det pågår nu förhandlingar med två Schengen-länder som förklarat sig villiga att hantera viseringsärenden även åt Sverige. Dessutom kommer Sverige fortsatt att ha personal placerad i Kaliningrad, lydande under generalkonsulatet i St. Petersburg, som kommer att bevaka svenska intressen i området. När jag uttryckte önskan om att man i denna process ta tillvara den kompetens och det kontaktnätverk som konsulatet i Kaliningrad byggt upp under många år var Pers intryck av besöket i förra veckan, att det kommer att bli en bra lösning av avvecklingen och att önskan kommer att bli tillgodosedd. UD är mitt uppe i förhandlingarna och kan i dagsläget inte ge några precisa svar, men jag bevakar ärendet och har blivit lovad mer ingående information vartefter förhandlingarna framskrider. Jag tycker det är rationellt att EU-länderna i Kaliningrad samordnar sina administrativa resurser. Dock, i ett land som Ryssland, är det jätteviktigt med den personliga kontakten. Att veta vem man kan lita på. Det vet UD också och arbetar därefter. Prodolzjenie sledujet....(ry:fortsättning följer).

Vad är det här för en gynnare?....

...undrade jag och barnen, när den här vackra och stora ligustersvärmarlarven hälsade på oss för en stund sedan. Den var ca 8 cm lång, 1-1½ cm i diameter och hade en 2 cm vass tagg på bakkroppen. Ett riktigt naturens konstverk. Att det var en ligustersvärmare fick jag reda på via Facebook och Astrid Selling-Sjöberg. Vilka kunniga vänner jag har!

Helsingör invaderat

För en vecka sedan läste jag i engelsk press om den fullkomliga invasion av nyckelpigor som södra delarna av landet drabbats av. Nyckelpigorna satt så tätt på stolpar o trädstammar att de verkade röda. Nu vet jag vad de menade. När jag och döttrarna turade till Helsingör idag fick vi på den danska sidan erfara samma fenomen. Hela staden var invaderad av dessa små gynnare och de var miljontals. När vi skulle äta våra obligatoriska pölser fick vi passa oss så att en nyckelpiga inte följde med på menyn. Riktigt jobbigt. Nästan lite Hitchkock-känsla över det hela. På bilden är det inte bin.

Svensk styrka i Afghanistan behöver förstärkning

I dagens media rapporteras att svenska och finska ISAF-soldater igår hamnande i svåra eldstrider och att tre afghanska personer omkommit. Det är inte utan att man ändå undslipper sig en liten pust av lättnad av att inga av de våra kom till skada, men icke desto för ty har liv återigen spillts i denna svårlösta konflikt. I det område i norra Afghanistan där den svenska ISAF-styrkan befinner sig, har länge betecknats som ett relativt lugnt område. Säkerhetssituationen har dock förändrats till det sämre under senare tid, främst beroende på att NATO fått styra om sina underhållstransporter från vägarna genom det mycket instabila Pakistan till att istället gå via Ryssland. Talibanerna har under de senaste månaderna ökat trycket och våldet i sina anfall. Det är därför viktigt att stärka de resurser i området som är där för att garantera säkerheten för de civila. Sedan talibanregimens fall 2001 har en majoritet av befolkningen fått tillgång till grundläggande sjukvård och över 6 miljoner barn (inklusive 1.5 miljoner flickor) får nu gå i skolan. I skydd av bland annat svenska soldater skapas det nu en grund för återuppbyggnad och demokratisk utveckling. Denna vunna mark är för viktig för att tappas. På gårdagens händelser kommer det säkert att komma reaktioner från vänsterhåll, som ifrågasätter svensk närvaro i Afghanistan och vill plocka hem de svenska soldaterna. Det gör det varje gång det smäller. Som bekant så brukar det ju göra det i krig. Det som förundrar mig i debatten är att vänstern, som normalt anser sig ha ett monopol på ordet "solidaritet", tydligen inte anser att det omfattar folket i Afghanistan. Solidaritet innebär för mig att man inte lämnar utsatta människor vind för våg. Genom sitt deltagande i ISAF tar Sverige detta solidariska ansvar och bistår humanitärt och främjar en utveckling som ökar demokratin och utvecklingen i landet. Det är fundamentalt att se till att skydda de strukturer som finns och fullgöra arbetet som trygghetens väktare. Att ge efter för krafter som inte har något annat mål än att orsaka kaos och oreda är inte ett alternativ. För att åstadkomma det kommer vi förmodligen att behöva förstärka den svenska styrkan ytterligare, både personellt och materiellt. Mina kollegor Isabella Jernbeck och Ulf Grape kom för några veckor sedan tillbaka ifrån Afghanistan, där de tillbringat över två veckor tillsammans med de svenska soldaterna. Jag rekommenderar att läsa deras blogg från resan. Det är gripande skildringar direkt ur afghanernas och ISAF-soldaternas vardag. Jag vill avsluta detta inlägg med ett citat ur deras blogg: "Helt klart är att vi åker härifrån med en förstärkt bild över hur professionella och ansvarsfulla våra svenska soldater är och alla svenskar borde vara stolta över de insatser de faktiskt utför." DN

Sturködagen

Ja, den egentliga Sturködagen infaller på lördag, men det blev en Sturködag för mig och tjejerna kan man säga. Har haft en riktig stressrush de senaste dagarna som höll på att ta musten ur mig. Jag har en massa skrivjobb och just omfattningen nästan förlamar mig. Men jag kan ju inte ägna sommaren åt att ha ångest. Framför allt inte när jag har mina flickor för mig själv. Så jag lade arbetet helt åt sidan idag och tillsammans åkte vi ut till Christel och Lars och besökte Bredaviks örtagård på Sturkö. Där gosade vi med fåren, Ellen mest med fåret Ellen förstås, jagade tuppen Henrik VIII och hans fem fruar samt tittade lite på avstånd på Blekingeankorna, som inte bara var väldigt skygga utan också en utrotningshotad ras. Efter att ha inhandlat några snapsflaskor (tomma), lite godis och ett mönster till medeltidsmössa, fortsatte vi ut till Sturkö kvarn och fikade. Vi passade också på att titta lite på Jan Abrahamssons tavlor. Jag förundras alltid över ljuset i hans tavlor. Det påminner om Skagenmålarnas lite dova, rosa färgtoner. När vi nu ändå var på Sturkö så passade vi på att titta in hos Åsa och Anders. Titten blev till flera timmar som det kan bli när man inte träffas så ofta och alltid har mycket att prata om. Mina och deras barn hittade förstås varandra direkt och for omkring i deras härliga trädgård. På hemvägen stannade vi till hos biodlare Rolf och köpte lindblomshonung. Han är verkligen en pratglad herre och förklarade ingående för barnen hur bisamhällen fungerar. Tänk, i 7-8 årsåldern som tjejerna är i så går all kunskap rakt in på hårddisken, för de redogjorde senare på kvällen för farfar nästan ordagrant det som Rolf hade berättat för dem. Den kapaciteten önskar jag att jag hade, nu när jag sneglar på två utredningar som ligger på skrivbordet bredvid mig, Skatteförfarandeutredningen och Signalspaning för polisiära behov. Intressanta förvisso, men omfattande. Men imorgon är en annan dag.

Mödrar & mödomar

Finemang att vi hade gäster igår, för idag firade vi mammas 78-årsdag hemma hos oss och eftersom vi städade igår blev det inte så mycket förberedelser. Mamma hade förstås handlat mat för ett helt kompani, som ju de flesta ur hennes generation tenderar att göra. Ingen ska gå från ett kalas hungrig. Självklart inte, men nu har vi rester för hela kommande veckan. Apropå mödrar presenterade idag regeringens utredare Anders Milton sin idé om hur man ska minska antalet aborter i landet. Det som framkommit i media om ett nationellt abortregister och utdelning av dagen efter-piller till skolungdomar över 15 år, låter minst sagt kontroversiellt i mina öron. Vi har förvisso alldeles för många aborter i det här landet i jämförelse med andra länder i Västeuropa. Blekinge tillhör dock ett av de län med lägst antal, samtidigt som undersökningar visar att blekingarna är flitigast i landet mellan lakanen. Möjligen har sexualundervisningen lyckats extra bra i länet. Anders Milton föreslår i utredningen att sexualundervisningen borde skrivas in tydligare i skolornas kursplaner och det håller jag med om. Men att registera kvinnor som gjort abort i ett särskilt register känns för mig fullkomligt främmande, även om forskning kring efterföljderna av en abort skulle vara syftet. Att göra abort är ett väldigt svårt och oerhört känslosamt beslut för de allra flesta kvinnor. Vetskapen om att de dessutom kanske skulle bli registrerade, kan både öppna för att kvinnan gör det under falsk identitet eller kanske genomför aborten utom sjukvården. Gratis dagen efter-piller känns också fel. Pillret ska inte vara något som används istället för andra preventivmedel, utan ska fungera som en sista utväg om man har varit obetänksam. Nej, dela hellre ut gratis kondomer. Nu när antalet klamydiafall i Sverige äntligen sjunkit, skulle gratis kondomer till ungdomarna plus bättre sexualundervisning vara en bättre lösning. Nu ska man förvisso inte döma utredningar efter vad som refereras i media. Det finns helt säkert en hel del bra i Miltons utredning, om jag känner honom rätt, men min "gut-feeling" avseende de två förslagen som jag tagit upp lär jag inte ändra på. De känns väldigt instinktiva och rätta för mig.

JAS 39 Gripen i världens största flyguppvisning

I helgen kommer JAS 39 Gripen att deltaga i världens största flyguppvisning i Fairford, Storbrittanien. Mer än 300 stridsflygplan från hela världen deltar och arrangörerna räknar med 170 000 åskådare. Ett jättestort tillfälle för det svenska stridsflygplanet att visa upp sig. Storbrittaniens skola för testpiloter använder Gripen som träningsplan i deras mutinationella utbildning och bakom spakarna i Gripenplanen kommer det att finnas svenska piloter från F7 Såtenäs och piloter från det ungerska teamet baserat i Kecskemét. Som bekant hyrköpte Ungern år 2001 14 stycken Gripen fram till 2011, då landet kommer att köpa loss dem. Jag och kollegan Mats Sander (tjl flygvapenofficer) besökte flygbasen i Kecskemét i mars för att orientera oss om hur samarbetet fungerar och diskutera ett eventuellt framtida samarbete med Ungerns omkringliggande länder kring flygövervakning. Mats och jag kunde konstatera att samarbetet fungerar väldigt bra. Man är mycket nöjd med hur Sverige skött tekniköverföring och pilotutbildning. I diskussionerna med ungerska politiker och myndigheter bekräftades detta, men i frågan om flygövervakning var man lite avvaktande. Främst beroende på den inrikespolitiskt, oroliga situationen i Ungern, som tar mycket kraft ifrån mer utåtriktad verksamhet. Vi besökte också verksamheten på flygbasen i Pápa, där verksamheten kring transportflygplanet C-17 är under uppbyggnad. Sverige har som andra största nation efter USA köpt in sig på 550 flygtimmar och därmed innehar vi viktiga nyckelpositioner i organisationen. Förbandet i Pápa är faktiskt en unik företeelse för svenskt vidkommande, eftersom det egentligen är det första svenska förbandet baserat utomlands. Kontraktet för C17 löper över 30 år och är alltså ett långsiktigt åtagande. Här finns det en hel att göra i Försvarsmakten i hur personalplanering och försörjning ska fungera. Personalen flyttar ju ner med hela familjer med allt vad det innebär. (Bild 1: Fotograf Eskil Nyholm, copyright Gripen International) (Bild 2: Colonel Nandor Killián, flottiljchef på Kecskemét Air Force Base - och så jag)

Jag ser dig, hur mår du?

Igår åkte vi till Ronneby och besökte en av årets bästa marknader, Tosia Bonnada'n. Hela innerstaden är fylld av marknadsstånd och vad jag gillar med just denna marknad är att det är många hantverkare som erbjuder sina varor. Alltså inte bara det vanliga utbudet att billiga grejor. För barnen är höjdpunkten självklart tivolit och alla åkattraktioner. Det som föll dem bäst i smaken var gamla, hederliga virvelvinden. Det blev både tre och fyra omgångar innan deras magar sade stopp. Det var medan jag och min man väntade på barnen som jag fick syn på en ung man i 16-17 årsåldern. Han hade nacklångt, otvättat och stripigt hår, var mager som en sticka, bar en alldeles för stor allväderjacka och gick med stel och stolpig gång. Han kom in i mitt synfält från höger och jag tror att det som fångade min uppmärksamhet var hans spända hållning och lite jagade blick. Min första tanke var: "Jaha, är det så här de ser ut. Ungdomarna som till slut tar livet av sig själva eller som i Columbine drar fram ett vapen och tar med sig några skolkamrater i döden." Grabben stannade till strax framför mig. Vilset och med knutna händer, hela tiden med knutna händer, såg han sig omkring, gjorde en lov runt åkattraktionerna men utan att möta människor med blicken. Min andra tanke var: "Han söker något. Han vill så gärna passa in." Jag har tänkt på honom ända sedan igår. Jag hade velat gå fram till honom, ruskat om honom lite och sagt: "Jag ser dig. Hur mår du egentligen? Har du någon som bryr sig?" Kanske han bara letade efter någon. Jag hoppas det.

Ännu ett monopol avskaffas

Infrastrukturminister Åsa Torstensson låter meddela idag att Regeringen från och med den 1 juli nästa år avskaffar monopolet på fordonsbesiktningen. Hurra, säger jag. Ytterligare ett monopol i papperskorgen. Nu öppnas möjligheter för privata utförare att göra kontrollbesiktningar. Självklart ska dess uppfylla vissa villkor. Säkerheten på vägarna ska ju inte äventyras. Med fler utförare kan till exempel lokala bilverkstäder göra besiktningarna och kunderna får därmed större valfrihet och ett bättre seviceutbud. Särskilt bra är detta för alla som bor på landsbygden, där det många gånger kan vara långt till de statliga besiktningsstationerna. Regeringsbeslutet öppnar också för fler företagsetableringar. I Finland innebar avskaffadet av besiktningsmonopolet en tredubbling av antalet stationer.

Höga alkoholskatter skapar smuggling

Socialminister Göran Hägglund föreslår höjda alkoholskatter och lutar sig mot en undersökning från SOM-institutet på Göteborgs universitet, om att även svenska folket tycker som honom. Det är ju varken någon nyhet eller hemlighet att KD:s inställning till skatten på alkohol är strängare än övriga allianspartiers. Väl i det, men jag måste starkt ifrågasätta varför KD envisas med att enbart hänvisa till SOM:s undersökningar. Jag har återkommande kontakter med tullmyndigheterna i södra Sverige. För något år sedan redovisade SOM att smugglingen minskat kraftigt, medan Tullen vittnade om det omvända förhållandet. Jag måste säga att jag sätter större tilltro till vad tulltjänstemännen upplever i sitt yrkesutövande, än vad forskare kommer fram till bakom sina datorskärmar. En utredning från Handelns utredningsinstitut (HUI) visar att 59% av svenskarna i södra och norra Sverige tycker att det är helt ok att köpa alkohol via andra kanaler än Systembolaget och jag tror att detta resultat ligger närmare sanningen än SOM:s undersökning. Människor har inget emot höjda skatter i Sverige, eftersom de ändå köper sin alkohol utomlands - till lägre skatt. Eller smuggelsprit utan skatt alls! Självklart ska vi ha en sund och ansvarsfull alkoholpolitik i det här landet. Ett styrmedel att åstadkomma detta är via skatter, men det ska vara acceptabla sådana.

Marinens framtida kärnverksamhet

Anders, jag och Jörgen hade i princip bara rört oss mellan hotellet, flygbasen och hamnen. Vi ville därför se något av Djibouti stad innan vi åkte tillbaka till Sverige. Det var inte särskilt mycket folk ute på gatorna eftersom att det var fredag, vilket är muslimsk söndag. Djiboutierna är dock ganska sekulariserade och på marknaden var det full kommers. Försäljarna av trästatyer och färgglada, afrikanska tyger var många, men de var väldigt vänliga, inte alls påträngande och ropade "Hello Sweden" när de såg den svenska flaggan på Hannas uniform. Med få undantag tuggade dock alla Kat. Drogen är legal i landet och säljs öppet på gatorna. Man får sin inköpta mängd i små plastpåsar och om det var ont om andra sopor på gatorna, så var det gott om omkringflygande små plastpåsar utanför staden. Till slut tog värmen ut sin tribut och vi tog vår tillflykt in i bilen och drog på AC:n. Efter fika och avslutande samtal med samtliga chefer bar det av till flygplasten för den långa resan hem. Mitt samlade intryck av att ha träffat gänget nere i Adenviken är att jag imponeras över samarbetsklimatet mellan besättningsmedlemmarna, trots den tuffa miljön och det höga arbetstempot. Bakslaget med HMS Trossös haveri efter bara 8 timmars gång hindrade inte uppdraget. Man stuvade snabbt om i verksamheten och löste uppgiften, trots att korvetterna blev mer än fullbelagda. Skyddsstyrkan sov på golvet i gunrummet och bidrog med sin positiva inställning till att humöret hölls uppe. På ett sätt känner jag igen mig. Jag känner igen mig från när jag gjorde lumpen under ubåtsjakttidens dagar och den professionalism i yrkesutövandet, ledarskapet med förmåga att skapa fungerande, flexibla grupper och respekten för varje individs bidrag i det hela. På det sätt man i Marinen arbetar och övar på hemmaplan fungerar också bra på andra ställen i världen. Konceptet håller. Insatsen i Adenviken kommer i framtiden inte att vara någonting enskilt och speciellt, utan en del av Marinens kärnverksamhet. När vi 2014 övergått till en insatsorganisation i Försvarsmakten kommer deltagande i havsövervakning i Östersjön vara lika naturligt som havsövervakning i till exempel Adenviken. Istället för att transportera marinens fartyg fram och tillbaka till insatsområdet kan en styrka ständigt vara på plats med roterande besättningar. Man kan i förväg ingå avtal med omkringliggande varv för underhåll och översyn. Detta skulle säkert inte kosta mer än vad det gör idag och kompetens- och erfarenhetsinflödet i den egna organisationen skulle vara ovärderlig. Om ett tag åker personalen på ME01 hem på en välbehövlig vila, innan det bär av till Djibouti igen för den avslutande fasen av ME01. Jag önskar alla hjärtligt välkomna hem och uppmanar till att verkligen koppla av under ledigheten. Tack för det varma mottagandet och alla intressanta och viktiga samtal. Och tack alla ni som följt mitt bloggande från Adenviken. Jag fortsätter förstås med det och ni är välkomna att följa min blogg, som berör allt från dagsaktuell politik till små betraktelser ur livet. PS: Missa förresten inte filmen på YouTube om livet ombord nere i Adenviken:http://www.mil.se/sv/Nyheter/mediaspelaren/